Nu när jag kan skriva ner allt som gått gnagt på mina insidor de senaste 20+ dagarna så börjar jag direkt!

En sak jag stör mig på otroligt mycket är att alla "normala" människor har denna bild av mig och alla andra som har någon form av ätstörning, främst anorexia. Att våran kroppsbild är helt åt helvete. Helt jävla skev. Att det spelar ingen roll om vi väger 30 kg eller 90 kg, att i våra ögon ser vi PRECIS likadana ut oavsett. Så tror en hel del. Och det stör mig så fruktansvärt mycket.

Tror ni att jag är helt dum i huvudet eller? Om jag tar en bild på mig själv tror ni inte att jag inte ser att höftbenen sticker ut? Tror ni att jag, i mitt huvud, lägger på 50 kg och bilringar? Nej, det gör jag inte.
Det råkar bara vara så att jag ryser av välbehag åt mina smått utstickande höftben, men det räcker inte. Det råkar bara vara så att jag tycker att det är vackert och vill ha mer. Eller mindre rättare sagt.

Det är inte min bild av mig själv som är skev. Det är bara mitt skönhetsideal som skiljer sig från erat. Och de ändras hela tiden, för jag vill alltid vara  mindre, smalare, benigare, whatever.
Och detta har folk väldigt svårt att förstå.

Nu är det visserligen att bra tag sedan jag var så smal och fin att folk hajade till. Men det verkar vara helt okej för folk att öppet stå och analyera mig och vad jag tänker och hur jag ser ut. Trots att de ALDRIG ALDRIG någonsin skulle göra så med en normal person, eller någon som har fetma (det sistnämda tar jag tillbaka, det finns idioter som kommenterar på det också!) 

Hur kan någon ta sig rätten att döma ut en människa på så sätt?

22 fucking dagar. Så länge har jag varit utan min dator. Utan underbara ana/mia forumet och utan möjlighet att skriva här. Det passar sig liksom inte att öpna upp dessa sidor i skolan/bland vänner och familj. Då blir det snabbt problem.

Som om det inte var hemskt nog...

ca 2 dagar efter the great datakrasch så beställde jag hem en ny mobil, äntligen! Gjorde av mig med min gamla illa kvickt för min ny ögonsten skulle ju komma på måndagen..och så väntade jag. Och väntade. Och väntade. Det kom ingen mobil, förrän nu i veckan. Alltså har jag varit avskuren från mina sms buddies också.

Sjukt frustrerande!!!

Därför är denna veckan en underbar vecka, fick mobilen i måndags tror jag det var, eller var det tisdags? Och idag fick jag hem datorn min! :) Fiiint!

För att klara av att fasta i helgen, då jag är hemma samtidigt som mamma så ska jag försöka planera in lite grejer så att jag inte är hemma under middagstider. Lättare så.

Har varit i skolan för första gången på 1 vecka. Det är ganska skönt, alla mina vänner är så vana med att jag aldrig äter lunch så det är inge problem! :)

Och idag började fastan för mig! :) Och de andra som är med såklart! Det enda som är det lilla orosmolnet är att när jag fastar, natten mellan dag 2 och dag 3 blir jag alltid riktigt riktigt illamående. Så illamående att det är svårt att komma ihåg varför jag gör det, och går och tar en macka. Men bara jag tar mig igenom den natten så brukar det gå bra.

Ha det bra!

Alldeles nyss så stod en av mina favoriträtter framme, färdiglagad, mamma hade precis gått iväg. Jag var själv, gud så gott det luktade. Tog fram en gaffel, lassade upp mat på den och stoppade in i munnen. Men vad håller jag på med tänkte jag? När jag svalt tuggan blev jag äcklad av mig själv. Tog fort fram salt och hällde enormt mycket över all mat så jag inte kunde äta. Sen kändes det bra!

Ännu en blogg inriktad på ana-livet! Men det är så bra, gör allt så mycket lättare!